Apropå artikelserien "Arma själar, del 1" i DN:

Dagens debatt om psykiatrin, och för all del även förra seklets debatt, går ut på att diskutera olika behandlingsformer för och emot. Psykiatriska sjukdomar är mycket varierande och fordrar olika behandling. Inte minst är människorna, som drabbas mycket olika sinsemellan. Detta borde väl direkt fordra olika bemötande och kanske variationer i behandlingen. Se människan bakom sjukdomen.
Är förresten allt sjukdom?

 
Tittade delvis på ”Kalla fakta” söndag kväll. Där demonstrerade man olika tvångsmetoder. En flicka med självskadebeteende, på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall, hade som straff fått sitta med låsta läderhandskar i tre månader. Bara fått lov att ta av dem vid måltider och toalettbesök. Märk väl det var ett straff!! För vad?? För att hon var sjuk??!!
Vart är sjukvården på väg?? Var finns empatin? Förståelsen? Barmhärtigheten? Människokärleken? Det är inte svårtämjade djur man ”vårdar”. Det är människor!

Inom Schizofreniförbundet har vi länge frågat oss vad man gör på slutna vården ”efter klockan tre”? Dags att ta reda på.